Innan någon uttalar sig om eller mot invandrare i Sverige bör de åtminstone känna till hur de tas emot, av till exempel SFI, Svenska för invandrare. Det senaste förslaget från Moderaterna, om att kunna ta ifrån medborgarskapet från kriminella invandrare, liksom tidigare förslag om till exempel "svenskkontraktet", är grundade i en djupt skev syn på invandrarna i Sverige. Förslaget är till syven och sist främlingsfientligt.
Av familjepolitiska skäl är jag flera gånger i veckan i Rinkeby, ett av Sveriges mest invandrartäta områden. Det gör att jag ofta träffar personer med invandrarbakgrund och får höra historier om det svenska samhällets behandling av dem. Många av de som ivrigt hejar på Moderaternas främlingsfientliga förslag tycks tro att invandrare programmatiskt undviker ansträngning och absolut inte vill lära sig svenska. Jag har inte träffat en enda invandrare i Sverige som inte vill lära sig svenska – som också försöker – och som till slut har lärt sig det trots SFI snarare än tack vare.
SFI är enligt alla som har upplevt det en fullkomlig katastrof. Dit kommer kunskapstörstiga människor i hopp om att verkligen få hjälp att lära sig och som snabbt vill ut på arbetsmarknaden. Ut kommer de, ibland utan betyg, desillusionerade och modbestulna. Nivån är för låg, takten för långsam och pedagogiken bristande. Grupperna är alltför stora och brett blandade mellan olika nivåer av förskunskap. I samma klass kan man ha en grupp elever utan tidigare utbildning, som kommer från länder med ett annat alfabet än här, tillsammans med några med latinskt alfabet och tidigare högskoleutbildning. Det blir naturligtvis ofta för svårt för den ena gruppen och samtidigt för enkelt för den andra.
Det påminner om när jag kom tillbaka till Sverige som sjuåring efter sex års vistelse i USA och skulle börja ettan. Jag talade svenska (något knackig dock), kunde redan läsa och skriva, kunde matematik och hade särskilt lätt för just den. Motvilligt gav det svenska skolväsendet mig specialundervisning i matte när jag nu låg före. Men samtidigt påbörjades en lång process att trycka ner mig i skorna, att göra gällande att jag inte var bättre än någon annan, i syfte att göra mig lika medelmåttig som alla andra. Det lyckades till slut, i alla fall med matematiken.
De vuxna invandrare som upplever liknande saker måste tro att Sverige är ett efterblivet och bakåtsträvande land. Och det måste te sig särskilt illasinnat när det först gör möda att motverka inlärningen för att sedan skälla på dem för att de inte anpassar sig bättre.
Det här – naturligtvis tillsammans med en mängd andra svagheter i Sveriges mottagande av invandrare – gör att vi har brist på läkare medan vi har hjärnkirurger som kör taxi. Vi har docenter i lingvistik som städar våra trapphus, och förmågor för den delen vars potential vi kanske aldrig får se.
